En lärorik historia

27 januari 2011 § 1 kommentar

Den här sajten kunde ha blivit en berättelse om ett kreativt pilotprojekt som slagit in en bräsch i en stagnerad bostadspolitik och öppnat upp för ett framtida boende, där boende i flerbostadshus kan vara ansvariga och beslutande subjekt utan att förvandla sitt hem till ett finansiellt spekulationsobjekt.

Så blev det inte. Åtminstone i första försöket.  I stället blev det en sedelärande berättelse om hur ett antal instanser samverkar i att krossa ett antal boendes ansträngningar att få ansvara för sina hem i samverkan med en demokratiskt tillsatt hyresvärd.

Vi har fått se:

– ledande politiker som vägrade ens höra på budskap från väljare som ville skapa något nytt

–  undfallande företagsledare i ”allmännyttan” , som inför påbuden om att främja bostadsrättsomvandlingar skrotade ett 10-årigt  engagemang kring samverkan med aktiva boende och släppte fram spekulanter som inte ens kunde visa boendestöd för det husköp med vidhängande husdelning de ville göra

–   skattefifflande konsulter, som konsekvent struntade i demokratiska spelregler, bröt mot lagtexterna utan att blinka och spred osanningar  i den utsträckning man ansåg  behövs för att inkassera sin provision

– en  räddhågsen hyresgästförening som backade  ur vad som såg ut som en klar vinstchans i tingsrätten och som under alla omständigheter hade varit en uppenbar mediehistoria med opinionseffekt

– ett offentligt låneinstitut som naturligtvis agerade helt utan etiska, moraliska eller ens långsiktigt finansiellt resonerande motiv

– en utmärkt lagstiftning kring svenskt föreningsliv, skapad för att garantera demokratiska processer, som praxis verkar ha urholkat till att bli nån sorts historiskt dokument över en svunnen tid. En lagstiftning med föreskrifter som inga advokater ville pröva rättsligt när man hade ett fall där det bröts mot stora delar av innehållet.

–  en fastighetsmäklarinspektion med uppgift att hålla koll på mäklares beteende, men som inte behöver ta kontakt med dem som anmäler. Som till och med undlät att ta del av allt inskickat material i detta fall.  Man fann på detta sätt inget fel på mäklarens beteende.

– och de egentliga huvudpersonerna :  två kategorier av boende : en liten grupp, som gärna ville vara med i den finansiella huggsexa man såg i samhället och var beredda att med alla medel peta undan de boende som under 10 år verkat för en utveckling av sitt boende. Och därtill en större grupp boende, som till sist, med mycken möda, manipulationer, övertalning och undanhållande av gemensamma diskussioner lät sej övertalas att se sina hem i första hand som investeringsobjekt

Här finns mycket intressanta detaljer att berätta. Se olika texter på denna hemsida.

Annonser

§ Ett svar till En lärorik historia

  • anders e skriver:

    En sammanfattning av Brf Stören 15:s göranden

    Brf Stören 15:s process, som har drivits av konsulten Patrick Lindqvist, från mäklarfirman Habitare, i detta fall nyttjande sitt eget kommanditbolag Borättsbildarna, med kollegan Anders Guldbrandssen (som höll sej i bakgrunden i början), har varit mycket tydligt upplagd. Det har genomgående handlat om att driva det hela framåt i små steg och inte tala tydligt om vad man har på gång i varje led, för att sedan söka få folk att acceptera faktum när man upptäcker vad som är på gång, eller bidra till ett husköp utan att man egentligen förstår vad man gör. Eller långsamt väcka tanken på hemmet som investeringsobjekt. All avgörande information på vägen var försedd med brasklappar för att ta udden av eller för den okunninge dölja vad det handlade om. I samma anda har gemensamma diskussioner bland de boende hindrats i största möjliga mån, inte ens den utdelade ekonomiska planen var föremål för ett möte, frågor om densamma avfärdades tvärtom bestämt. Vad som är brukligt, och i vissa fall lagligt, i svenskt föreningsliv har oftast kringgåtts.. Här några ”höjdpunkter”ur deras hantering (allt finns dokumenterat):

    1. Man hade från början kunnat bilda en ny förening på vanligt sätt i stället för att kalla till möte i en i princip nedlagd förening. Diskuterat fram de stadgar man vill ha o.s.v. Efter 6 års tystnad kallar den boende OE (aldrig styrelsemedlem) till årsmöte i den avsomnade föreningen. Hans rätt att göra detta var enligt bolagsverket tveksam. Lagen föreskriver att styrelsen kallar till föreningsmöte.

    2. Man hade kunnat ta upp på en stämma om man ville försöka köpa huset, vilket inte gjordes. I stället beslöts att göra en enkät om att skaffa förköpsrätt för framtiden, något som en bostadsrättsförening enligt lagen kan skaffa sej utan att behöva söka köpa. Därefter skaffade man i alla fall juridiskt godkända underskrifter bland de boende på köpintresselappar med den osanna påskriften att det ”i första hand” handlade om förköpsrätt.

    3. Man hade kunnat använda en annan taktik än att värva medlemmar och underskrifter utifrån risken att Familjebostäder skulle sälja till privatvärd, något som det inte fanns några planer på. Detta ledde senare till en skriftlig dementi från VD till de boende, på initiativ av en styrelsemedlem i Familjebostäder, Mark Klamberg (fp), den ende i styrelsemajoriteten som besökte huset, som dock i slutändan stödde brfen.

    4. I sin skriftliga information påstod styrelsen och konsulten att bara bostadsrättsföreningar kan få förköpsrätt , när kooperativa hyresrättsföreningar har samma möjlighet – detta i ansiktet på KHR Höga Björken, den förening som hade jobbat med ett självförvaltningsprojekt i huset sedan 10 år, hade föreningskontor i huset o.s.v.

    5. När man inte fick erforderlig majoritet i hela huset hade brf-styrelsen kunnat fråga medlemmarna vad man skulle göra. I stället kringgick man medlemmarna, särskilt de på Högbergsgatan-halvan och skickade in en ansökan om att få ett bud på endast Timmermansgatan. Som underlag skickade man med de intresselappar som fanns från Timmermansgatan, som alltså avsåg hela huset. Inget stämmobeslut om att byta inriktning och begära att huset delas finns alltså. (Underligt nog godkändes intresselapparna av Familjebostäders administration, mycket tyder på att man inte uppfattade att de gällde hela huset) . Därefter försökte man på olika sätt ignorera att det fortfarande fanns medlemmar på Högbergsgatan.

    6. Man kunde ha nöjt sej med de normala stadgar man hade, som hade den normala fullmaktsregel som är till för att skydda medlemmarna från oförankrade beslut. (En fullmaktstagare per givare). Man ville ha att vem som helst skulle kunna samla hur mycket fullmakter som helst för hela föreningens verksamhet, inte bara på köpstämmor. Man utgick alltså ifrån att inte ens hälften av intressenterna skulle vilja/kunna delta i ett köpbeslut personligen. I den maximalt hastiga stadgeändringsprocessen hade man kunnat redovisa de tilltänkta ändringarna i utskicket och motivera dem – något som inte gjordes och som krävs av föreningslagen. De befintliga stadgarna fanns inte att tillgå. Konsulten som ordförande sa flera gånger osanningen att de gamla stadgarna krävde släktskap för att ta emot en fullmakt. Inför andra stämman saknades också information om vad som var på gång konkret, likaså stridande mot föreningslagen.

    7. Man hade kunnat tillåta alla boende att rösta på den första stadgeändingsstämman, då kritiker hindrades från att bli medlemmar. Om det fanns tillräcklig majoritet bland alla som egentligen skulle fått rösta är fortfarande okänt för alla utom brf-ledningen. Att hindra boende att rösta var ett brott mot bostadsrättslagen. Inför den andra stämman fick man tillsägelse av Familjebostäder att tillåta röstande av alla, men inte att upphäva det första beslutet eller redovisa vad som då hände..

    8. Man ordnade så snabbt en köpstämma, den 8 mars, innan låneerbjudanden och andra villkor presenterats, en stämma där man avvisade alla frågor och diskussioner. Stämman var ”inget öppet forum” enligt stämmoordföranden Lindkvist. På stämman redovisades 18 fullmakter med brf-ordföranden som fullmaktstagare, däribland från flera som inte bor i huset inklusive en som utvandrat och ej var skriven i huset. Trots att man fick påpekat att minst en fullmakt kom från en som ej var skriven – ett absolut villkor enligt lagen – ansåg man sej fått ett ”ja” med en rösts övervikt.

    9. Medlemmar som ville se protokollet fick besked om att det inte fanns tillgängligt, att det var avsänt ”till stadshuset”. Varken Stadshus AB eller Familjebostäder visade sej ha fått protokollet då.. Efter den maximalt tillåtna väntetiden fick en medlem ”ta del av protokollet” vilket innebar att få träffa brf-ordföranden på ett uteställe och bläddra i papperen, under mottagande av nedvärderande kommentarer, som att hon ”hade läs- och skrivsvårigheter” mm .

    10. Efter att ha granskat fullmakterna konstaterade Familjebostäder och folk från Stadshus AB att de inte godkände den ”avgörande” fullmakten på grund av att namnteckningen uppenbart syntes inte vara gjord av personen ifråga. Därmed underkändes denna köpstämma.

    11. Efter en tids tystnad återkom Brf Stören 15 med kallelse till en ny köpstämma ”som om ingenting hänt”. Inför denna stämma har man övertygat ännu fler att inte gå på stämman, nu redovisas 26 fullmakter till samme ordförande, de kallas ”intyg” och har en fetad påskrift att man inte behöver köpa sin lägenhet. Nu hade man , med 13 närvarande (av husets över 80) samlat två röster över gränsen, denna gång hade den utvandrade själv undertecknat och därutöver fanns fullmakter från c:a 7 personer som inte bor i huset. Familjebostäder godkände denna stämma och drog igång kontraktsprocesser,

    12. Två av de kritiker, som efter påtryckningen från Familjebostäder tillåtits bli medlemmar stämde bostadsrättsföreningen till tingsrätten, åberopande flera av de brott mot laagtexterna som skett, med tyngdpunkt på felaktigheterna på den stadgeändringsstämma som möjliggjorde fullmaktsinsamlingen. Inför denna process begärde de stämmande att, enligt lagen, få ta del av protokoll och röstlängder från stadgeändringsstämmorna, för att se alla som varit närvarande men inte tillåtits rösta, som behövdes för bevisföringen. Trots fyra (4) förfrågningar lämnades eller visades inga dokument, vilket ledde till att stämningen drogs tillbaks och delningen och köpet gick igenom. (Det hade gått att tvinga fram bevisen vid en fullföljd process, men bl.a. p.g.a. mobbning från brf-vänner och tvekande advokater backade man ur)

    I övrigt kan man på inspelningar från de olika stämmorna höra hur konsult Lindkvist lirkar med sanningen och de boende på olika sätt, från att han medvetet blandar ihop förköpsrätten med Familjebostäders erbjudande om husköp på den första stämman, till stadgediskussionen, där han som ordförande låter framstå att man måste vara släkting för att bära fullmakt enligt de gamla normalstadgarna. En ekonomisk plan utan ränteändringar på 11 år framåt delades ut mm mm, en plan som inte fick diskuteras på köpstämman eller vid något annat tillfälle.

    Lindkvist och hans kompanjon driver kommanditbolaget Borättsbildarna som en sidoverksamhet till hans jobb på mäklarfirman Habitare , med hans fru (eller syster?) som ekonomiskt ansvarig, en kommanditdelägare (huvudmannen) som är en firma som i sin tur är dotterbolag till ett i registren osynligt bolag i Storbritannien och med herrarna själva som prokuratorer (en underordnad roll som fullmaktstagare).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande En lärorik historiaKHR Höga Björken.

Meta

%d bloggare gillar detta: