Allmän bostadspolitik – tankar

Hyresrätten behöver moderniseras.   Att hyra sitt hem är en unik ekonomisk verksamhet, som inte liknar något annat.   Ibland kan relationen hyresvärd-hyresgäst påminna om forna tiders feodala system, när den hyrande är beroende av den uthyrandes välvilja, eftersom det ska gå ganska långt innan man bryter upp från sitt hem på grund av brister i relationen.  Gör man sej hemmastadd i sitt hem och i sina omgivningar har man investerat så mycket, så att det ”inte bara är att flytta”  om det skär sej på något sätt.  Dessutom finns det också alltid, relativt sett, ett mycket litet antal tillgängliga passande bostäder. Det är ju nämligen dyrt att bygga hus, så ingen vill äga massa tomma lägenheter. Hus sitter också fast där de står och tar plats, vilket gör att det alltid råder ”brist” om flera skulle vilja bo på samma plats. Och alla behöver ett (1)  hem medan ingen egentligen kan påstå att den behöver fler.  ”Bostadsmarknaden” är  därför mera av ett femtonspel än en riktig marknad, ett femtonspel där brickorna normalt inte ens vill flytta på sej.  ”Rörlighet på bostadsmarknaden” kan vara bra för folk som måste flytta av olika skäl, men för folk som är etablerade i sina hem är det ett hot.   I denna situation finns det utrymme för att pressa de boende till höga hyror eller andra eftergifter.

Faktum är att världsekonomins kriser mycket mer handlar om  att man ”leker marknad” med  boende och lokaler (där man också ”bor in sej”, ofta med dyra investeringar) än till exempel om arbetet och arbetsplatserna eller konsumtionen av vanliga lätt utbytbara varor.   Fastighetsbubblor är näst intill förväntade problem och den senaste kollapsen på finansmarknaderna handlade till stor del som bekant om bedrägliga bolån.   Detta hänger alltså ihop med det som beskrivs i förra stycket. Det handlar om hus, hus där det finns hem och etablerade verksamheter. Skrupellösa spekulatörer  söker exploatera de abstrakta men grundläggande värden som bestående tillgång till ett hem eller en verksamhetslokal utgör. Vi ”sitter inte fast”, vi vill ha en plats att känna oss hemma på.

Medan hyresboendet inte handlar om stora investeringar för de boende så är man ändå alltså mycket sårbar, eftersom någon annan äger ens hem, man är själv en gäst, en ”hyresgäst”.  Inte alla hyresvärdar ser sej som serviceföretag, som hyr ut hem till jämbördiga aktörer. Attityder som påminner om gamal feodalherrars ”Vi vet bäst vad du behöver” – attityder är tyvärr vanliga, och de kan frodas just på grund av samma speciella förhållanden som gör att det positiva med en fungerade marknad saknas – det är inte bara att gå nån annanstans.

På grund av allt ovanstående har vi en bostadspolitik. Alla länder (?) har en bostadspolitik.  Om bostadspolitiken försöker låtsas att det finns en ”bostadsmarknad” som fungerar som vilken prylmarknad som helst kanske det är bäst att inte ha någon sådan politik alls.  Under inflytande från EU-grundlagens  marknadsfundamentalistiska världsbild tar nu svenska bostadsetablissemanget steg mot en sådan syn.

Det fungerar inte att som svar på detta avskaffa hyresrätten till förmån för kapitalkrävande bostadsrätter.  Som tur är finns som ett steg åt rätt håll en ny lagstiftning som möjliggör att ge de boende ett omfattande inflytande över sitt hyresboende, en relation med egna spelregler.  Det handlar om kooperativ hyresrätt.   Vi i Höga Björken försöker ligga i framkant  –  intresserade – hör av er!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: