Pengarna först – Brf Stören 15:s tar över

Under 00-talet pågick ett 10-årigt projekt med boendesamverkan i hörnhuset Högbergsgatan 85/Timmermansgatan 37, som ledde fram till bildandet av Kooperativa Hyresrättsföreningen Höga Björken och en pågående ombildningsdiskussion till KHR (se annan plats på sajten)  med värden Familjebostäder.  Under slutskedet av denna process uppväcktes på ett juridiskt tveksamt sätt en förutvarande bostadsrättsförening i huset, Brf Stören 15. Denna bostadsrättsförening prioriterades omedelbart av stadens borgerliga politiska ledning, och Familjebostäders ledning släppte fram dem, varvid KHR Höga Björken fick övergå till försvarsarbete.

Brf Störens 15:s process, som drevs av konsulterna Patrick Lindqvist (och Anders Gullbrandsson), från Habitare och Borättsbildarna, var mycket tydligt upplagd. Det handlade genomgående om att driva det hela framåt i små steg och inte tala tydligt om vad man har på gång i varje led, för att sedan söka få folk att acceptera faktum när man upptäcker vad som är på gång, eller bidra till ett husköp utan att man egentligen förstår vad man gör. All avgörande information på vägen var försedd med brasklappar för att ta udden av eller för den okunnige dölja vad det handlade om. Gemensamma diskussioner undveks i största möjliga mån, inte ens den utdelade ekonomiska planen var föremål för ett möte; frågor om densamma avfärdades tvärtom bestämt. Annat underlag undanhölls de boende helt. Vad som är brukligt, och i vissa fall lagligt, i svenskt föreningsliv vägde mycket lätt. Vid tre tillfällen blev man tillrättavisade av Stadshus AB och Familjebostäder för oegentligheter i processen. Här några exempel på deras hantering (allt finns dokumenterat):

  1. Man hade från början kunnat bilda en ny förening på vanligt sätt i stället för att kalla till möte i en i princip nedlagd förening. Diskuterat fram de stadgar man vill ha o.s.v. Efter 6 års tystnad kallar den boende OE (aldrig styrelsemedlem) till årsmöte i den avsomnade föreningen. Hans rätt att göra detta var enligt Bolagsverket tveksam. Lagen föreskriver att styrelsen kallar till föreningsmöte.
  1. Man hade kunnat ta upp på en stämma om man ville försöka köpa huset, vilket inte gjordes. I stället beslöts att göra en enkät om att skaffa förköpsrätt för framtiden, något som en bostadsrättsförening enligt lagen kan skaffa sej utan att behöva söka köpa. Enkäten formulerades ändå för att skaffa juridiskt godkända underskrifter bland de boende på köpintresselappar med den osanna påskriften att det ”i första hand” handlade om förköpsrätt. Inget demokratiskt beslut bland medlemmarna om att begära ett pris och söka köpa huset finns alltså.
  1. Man hade kunnat använda en annan taktik än att värva medlemmar och underskrifter genom att skrämma med att Familjebostäder skulle sälja till privatvärd, något som det inte fanns några planer på. Detta ledde senare till en skriftlig dementi från VD till de boende, på initiativ av en styrelsemedlem i Familjebostäder, Mark Klamberg (fp), den ende i styrelsemajoriteten som på begäran besökte huset. Fambostyrelsen stödde i slutänden brfen.
  1. I sin skriftliga information påstod styrelsen och konsulten att bara bostadsrättsföreningar kan få förköpsrätt , när kooperativa hyresrättsföreningar har samma möjlighet – detta i ansiktet på KHR Höga Björken, den förening som hade jobbat med ett självförvaltningsprojekt i huset sedan 10 år, hade föreningskontor i huset o.s.v.
  1. När man inte fick erforderlig majoritet i hela huset hade brf-styrelsen kunnat fråga medlemmarna vad man skulle göra. I stället kringgick man medlemmarna, särskilt de på Högbergsgatan-halvan och skickade in en ansökan om att få ett bud på endast Timmermansgatan. Som underlag skickade man med de intresselappar som fanns från Timmermansgatan, som alltså avsåg hela huset. Inget stämmobeslut om att byta inriktning och begära att huset delas finns alltså. Underligt nog godkändes intresselapparna av Familjebostäders administration, mycket tyder på att de inte uppfattade att de gällde hela huset. Alternativt ville man inte gå emot stadshusborgarnas önskemål om att bilda så många bostadsrättsföreningar som möjligt. Efter den nya inriktningen försökte brf-styrelsen och konsulten på olika sätt ignorera att det fortfarande fanns medlemmar på Högbergsgatan, som nu var utanför processen, utan att fått fatta beslut om den.
  1. Man kunde ha nöjt sej med de normala stadgar man hade, som hade den normala fullmaktsregel som är till för att skydda medlemmarna från oförankrade beslut. (En fullmaktstagare per fullmaktsgivare). Man ville ha att vem som helst skulle kunna samla hur mycket fullmakter som helst för hela föreningens verksamhet, inte bara på köpstämmor. Man utgick alltså ifrån att inte ens hälften av intressenterna skulle vilja/kunna delta i ett köpbeslut personligen, syftet var att oinformerade boende skulle lämna ifrån sej sin rösträtt till brf-ordföranden. I den maximalt hastiga stadgeändringsprocessen hade man kunnat redovisa de tilltänkta ändringarna i utskicket och motivera dem – något som inte gjordes och som krävs av föreningslagen. De befintliga stadgarna fanns inte att tillgå. Konsulten som mötesordförande sa flera gånger osanningen att de gamla stadgarna krävde släktskap för att ta emot en fullmakt. Inför andra stämman saknades också information om vad som var på gång konkret, likaså stridande mot föreningslagen.
  1. Man hade kunnat tillåta alla boende att rösta på den första stadgeändingsstämman, då kritiker hindrades från att bli medlemmar. Om det fanns tillräcklig majoritet bland alla som egentligen skulle fått rösta är fortfarande okänt för alla utom brf-ledningen. Att hindra boende att rösta var ett brott mot bostadsrättslagen. Inför den andra stämman fick man tillsägelse av Familjebostäder att tillåta röstande av alla, men inte att upphäva det första beslutet eller redovisa vad som då hände..
  1. Man ordnade så snabbt en köpstämma, den 8 mars, innan låneerbjudanden och andra villkor presenterats, en stämma där man avvisade alla frågor och diskussioner. Stämman var ”inget öppet forum” enligt stämmoordföranden Lindkvist. På stämman redovisades 18 fullmakter med brf-ordföranden som fullmaktstagare, däribland från flera som inte bor i huset inklusive en som utvandrat och ej var skriven i huset. Trots att man fick påpekat att minst en fullmakt kom från en som ej var skriven – ett absolut villkor enligt lagen – ansåg man sej fått ett ”ja” med en rösts övervikt.
  1. Protokollet från köpstämman skulle ”vara klart samma kväll”. Medlemmar som ville se protokollet fick besked om att det inte fanns tillgängligt, att det var ”avsänt till stadshuset”. Varken Stadshus AB eller Familjebostäder visade sej ha fått protokollet på tre veckor. Efter den maximalt tillåtna väntetiden för att protokoll ska finnas fick en medlem ”ta del av protokollet” vilket innebar att få träffa brf-ordföranden på ett uteställe och bläddra i papperen, under mottagande av nedvärderande kommentarer, som att hon ”hade läs- och skrivsvårigheter” mm.
  1. Efter att ha granskat fullmakterna konstaterade Familjebostäder och folk från Stadshus AB att de inte godkände den ”avgörande” fullmakten på grund av att namnteckningen uppenbart syntes inte vara gjord av personen ifråga. Därmed underkändes denna köpstämma.
  1. Efter en tids tystnad återkom Brf Stören 15 med kallelse till en ny köpstämma ”som om ingenting hänt”. Samma ovilja att svara på frågor eller tillåta diskussion rådde. (Detta strider emot föreningslagens skrivning om att styrelsen är skyldig svara på frågor om ekonomi och punkter på dagordningen.) Endast 12 jaröstande var närvarande, men det fanns 26 fullmakter inkluderade både den emigrerade och en nyövertalad person, varför man nu räknade in en röst mer än vad man behövde. Två av dessa ja-röstare hade sagts upp av Familjebostäder för att man inte bodde i huset, och 5 till var under utredning av skatteverkat av samma skäl. Familjebostäder såg sej dock skyldiga att godkänna resultatet.
  1. Efter en tids tystnad återkom Brf Stören 15 med kallelse till en ny köpstämma ”som om ingenting hänt”. Inför denna stämma hade man övertygat ännu fler att inte gå på stämman, nu redovisades 26 fullmakter till samme ordförande, de kallades ”intyg” och hade en fetad påskrift att man inte behöver köpa sin lägenhet. Nu hade man, med 13 närvarande (av husets över 80) samlat två röster över gränsen, denna gång hade den utvandrade själv undertecknat samt en ”nyövertalad”, som senare inte fick köpa av ekonomiska skäl. Däribland fanns fullmakter från c:a 7 personer som inte bor i huset. Familjebostäder godkände denna stämma och drog igång kontraktsprocesserna.
  1. Hyresgästföreningen kopplades in och skulle ett tag åta sig att processa mot bostadsrättsföreningen, men efter en tingsrättsdom i ett annat ärende, som sa att man endast behövde vara folkbokförd för att få rösta (inte bo i huset) , hoppade man av, trots att det fanns flera andra fel som gjorts. Två medlemmar beslöt ändå stämma bostadsrättsföreningen, i första hand för hanteringen av den stadgeändringsprocess angående godkännande av obegränsat antal fullmakter, som köpstämmans ”ja” byggde på. Se ovan (felaktiga kallelser, boende som ej fick rösta).
  1. För att leda en del av felen i bevis behövdes tillgång till röstlängder och protokoll från stadgeändringsstämmorna, som de stämmande medlemmarna begärde från styrelsen. Trots 5 (!) påstötningar vägrade styrelsen lämna över kopior på handlingarna, i strid mot föreningslagen. Detta, tillsamman med hot om en märklig motstämning, vandalisering av en av de stämmandes cykel av okänd gärningsman mm, ledde till att de stämmande personerna inte vågade fullfölja stämningen för att få ut bevisen. Anlitade advokater tvekade också, trots de tydliga brotten mot föreningslagen och bostadsrättslagen. Detta moment 22 gjorde att Familjebostäders husdelnings- och utförsäljningsprocess fortsatte, alltmedan det ursprungliga självförvaltningsprojektet med kooperativ hyresrätt förtvinade. De boende på Högbergsgatan fick ingen information om hur hörnhuset skulle fungera efter en delning, vilket ej heller brfens medlemmar fått.
  1. För att överlåtelsen skulle kunna ske behövdes också att tillräckligt många i brf-huset var berättigade till de stora lån som behövdes. Detta var inte lätt, eftersom inga rika bodde i detta halvmoderna hus. Den bisarra verkligheten var att Höga Björkens styrelsemedlemmar i hushalvan blev tungan på vågen, när de anmälde sej efter att stämningen dragits tillbaka. De gav efter i fruktan för att de skulle gå miste om massa fördelar om de inte hoppade på vagnen omedelbart, något som BRF:en hävdat, vilket också hade mycket lösa grunder. Man hade mycket väl kunnat anmäla sej i efterhand.

I övrigt kan man på inspelningar från de olika stämmorna höra hur Lindkvist lirkar med sanningen och de boende på olika sätt, från att han medvetet blandar ihop förköpsrätten med Familjebostäders erbjudande om husköp på den första stämman, till stadgediskussionen, där han flera gånger säger att man måste vara släkting för att bära fullmakt enligt de gamla normalstadgarna. En ekonomisk plan utan ränteändringar på 11 år framåt presenterades mm mm, en plan som inte fick diskuteras på köpstämman.  Det blev ett omfattande försvarsarbete för kooperativa föreningen, som till stor del handlade om att söka informera de boende om vad som egentligen var på gång, erbjuda de kalkyler som inte levererades mm.  I det sista trodde vi inte att ett så ohederligt och juridiskt tveksamt projekt skulle lyckas,  men verkligheten överträffar ibland ens värsta farhågor.

Lindkvist och en kompanjon driver kommanditbolaget Borättsbildarna som en sidoverksamhet till hans jobb på mäklarfirman Habitare , med hans fru (eller syster?) som ekonomiskt ansvarig, en kommanditdelägare som är en firma som i sin tur är dotterbolag till ett i registren osynligt bolag i Storbritannien och med herrarna själva som prokuratorer (en underordnad roll som fullmaktstagare).

Annonser
%d bloggare gillar detta: